Vad är en jon
En elektron kan inte bara ”försvinna” från en atom, utan måste kunna tas upp av någon annan atom om den ska kunna avges. En negativ jon av atomslaget klor kallas till exempel kloridjon medan en negativ jon av atomslaget syre kallas för oxidjon.
Ska man skriva jonen med kemiska beteckningar tar man det motsvarande atomslagets beteckning (i vårt fall Li) och skriver laddningen med upphöjda tecken till höger om denna.
Som exempel kan vi titta på metallen litium (atomnummer 3) som har två elektroner i K-skalet och en i elektron i L-skalet (som är litiums valensskal). Att lösa upp vissa ämnen i vatten, som salt, joniserar atomerna. Men om det inte är en atom, vad är det då?
Joner och hur de namnges
Atomer som har blivit laddade kallas i stället för joner.
Det är en atom eller molekyl som har fått eller förlorat elektroner och därmed bär en elektrisk laddning. En jon kan antingen vara positivt laddad (färre elektroner än protoner) eller negativt laddad (fler elektroner än protoner).
En jon med positiv laddning namnges genom att man tar namnet på det motsvarande atomslaget (i vårt fall litium) och lägger på ändelsen -jon.
Baserna är liknande; kaliumhydroxid (KOH) bryter till exempel upp till positiva kaliumjoner och negativa hydroxidjoner (OH) i vatten. De motsatta laddningarna för varje jon lockar den andra och bildar en kemisk bindning. En oxidjon har laddningen 2− och är alltså en syreatom som har tagit upp 2 extra elektroner.
Vissa salter bildas genom sammankopplingen av en positiv metalljon, såsom natrium, och en negativt laddad icke-metalljon, såsom klor.
En atom kan förlora elektroner från att kollidera med joner och andra laddade partiklar, eller från exponering för stark elektromagnetisk strålning som X- strålar. Naturen strävar dock efter att litiumatomen ska bli av med valenselektronen och på så vis likna ädelgasen helium (se tabellen nedan över de båda ämnenas elektronskal).
Ett sätt att lyckas med detta är att ge bort elektronen till en annan, mer ”elektronhungrig”, atom.
Dessa motsatta laddningar dras till varandra genom jonbindning, vilket skapar stabila kemiska föreningar som natriumklorid.
I det periodiska systemet ser vi hur olika grupper tenderar att bilda specifika joner. Eftersom de positivt laddade protonerna nu är i majoritet kommer litiumatomen som helhet att vara positivt laddad med laddningen 1+.
I och med detta är litiumatomen inte längre någon atom eftersom atomer per definition alltid är oladdade som helhet.
Omvänt, när en atom tar upp elektroner, uppstår en negativ jon—anjon.
TL; DR (för lång; har inte läst) |
En jon är en atom eller molekyl som har fått eller förlorade elektroner. I det periodiska systemet tenderar atomer i grupp 1 och 2, såsom alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller, att bilda dessa positiva joner.
Alkalimetaller, som finns i grupp 1, har en valenselektron.
Om detta sker får litiumatomen totalt sett två elektroner, vilket leder till att den får ett underskott av elektroner om vi jämför med antalet protoner som fortfarande är tre. På liknande sätt har element i grupp 2, de alkaliska jordartsmetallerna, två valenselektroner.